NB Nyhetsbyrån

”Det blev omöjligt för mig att bo kvar i hemlandet!”

A1DDE36D-3BD7-458B-A267-FA42219458D2

Christopher Jarnvall

- Publicerad 2022-01-22

När min ilska och uppgivenhet över den svenska samhällsutvecklingen till slut blev för mycket fattade jag mitt beslut: För mig är det omöjligt att bo kvar i hemlandet. Ett sätt att beskriva framväxten av detta mitt beslut kan vara ”de små stegens tyranni”. Sverige har under ett par decennier successivt och steg för steg, och i grunden, förändrats till det sämre.

Man kan också konstatera att maktapparaten i Sverige uppvisar – och har uppvisat – en obegriplig och oacceptabel oförmåga och inkompetens. Olika maktkonstellationer i riksdagen har under en lång följd av år fullständigt ignorerat en grundläggande analys av de långsiktiga konsekvenserna av fattade beslut. Men också av icke fattade beslut.

En lördag i mitten av 1980-talet besökte jag Rinkeby Torg på Järvafältet i nordvästra Stockholm. Tipset var att där fanns en frukt- och grönsaksmarknad som erbjuder bra kvalitet till förmånliga priser. Och det stämde precis. Jag besökte torghandeln och köpte fräsch frukt och dito grönsaker.

Ett bestående minne av besöket var emellertid inte att jag var en nöjd marknadsbesökare. Minnet som etsade sig fast var den totalt främmande miljön i området. Upplevelsen av att vara en ensam helt vanlig svensk person kändes främmande, olustig och obegriplig.

Jag minns också att jag under den där timmen på Rinkeby Torg reflekterade över att ingen, förutom jag själv, talade svenska. Runt omkring mig fanns grupper av kvinnor, män och barn från helt andra och främmande kulturer.

Naturligtvis visste jag att det på Järvafältet bodde många invandrare. Men där och då, på Rinkeby Torg, blev insikten tydlig för min del. Och jag tänkte: Hur är det möjligt att svenska makthavare accepterar ett område som detta där inte en enda helt vanlig svensk person lever och bor?

Min upplevelse där och då, i mitten av 1980-talet, skulle visa sig vara en mild västanfläkt av vad som komma skulle. Och då syftar jag naturligtvis på den osannolika och totalt oacceptabla explosionen av invandring, segregation och utanförskap som nu präglar det f d så harmoniska och sammanhållna Sverige.

Det är på intet sätt en överdrift att – här och nu 2022 – konstatera att stora delar av det svenska samhället är socialt raserat. Det är fullständigt obegripligt att den svenska maktapparaten har kunnat ansvara för och acceptera att dessa absurda migrationsvolymer har tillåtits komma in i landet.

Man kan samtidigt konstatera att flera andra länders politiker i västra Europa också har uppvisat en gräslig inkompetens och således skapat liknande problem med segregation. Så t ex finns nu ett mycket stort antal förorter och områden runt och omkring Västeuropas städer där den lokala ursprungsbefolkningen undviker att ens befinna sig.

Jag har talat med ett flertal fransmän som bott hela sina liv i Paris och som nu beskriver hur stora områden av denna historiska och fascinerande jättestad har drabbats av en gräslig segregation och där invandrarna lever helt och hållet utanför och bortom varje form av ett franskt socialt sammanhang.

Minst 700.000 vuxna invandrade människor nu boendes i Sverige klarar inte av en egen försörjning och en betydande majoritet av dessa individer lever sina liv i parallella samhällen – strukturer som är väsensskilda från vad vi svenskar skulle beskriva som en vanlig svensk vardagsmiljö. Patriarkala traditioner och en självklar ojämlikhet mellan könen präglar tillvaron. Ingenting som helst av dessa levnadsvanor passar på något som helst sätt in här i Sverige.

En snabbt växande andel av befolkningen i landet har ingen som helst anknytning till Sverige eller till oss svenskar. Hos en betydande hög andel av invandrarna existerar heller inte någon önskan om att successivt vilja bli en del av det svenska samhället. I denna djupt problematiska segregation finns ett fundamentalt ointresse bland stora invandrargrupper att ens vilja bli inkluderade och assimilerade i Sverige.

Dessa realiteter är lika djupt tragiska som farliga. Ansvaret för denna katastrofala utveckling i landet faller blytungt på den svenska politiska maktapparaten. Olika partikonstellationer i Sveriges riksdag har under en lång tid uppvisad en hopplös och mer än obegriplig inkompetens. Och inkompetensen beskrivs kanske bäst med en total oförmåga att bedöma och förutse konsekvenser av fattade – liksom ej fattade – beslut.

Det rådande tillståndet i Sverige år 2022 präglas av en avskyvärd kriminalitet vilket naturligtvis har sin direkta koppling till den av politikerna skapade och uppkomna segregationen. I stort sett varje svensk kommun är nu drabbade av dessa destruktiva – och mycket kostsamma – sociala omständigheter.

Det riktigt stora problemet i Sverige är, emellertid, att det i breda folklager i landet fortfarande tycks saknas en insikt eller förståelse för hur denna tragiska samhällsutveckling har kunnat etableras. Än mindre finns någon utbredd insikt om vilka radikala åtgärder som nu krävs.

Situationen i Sverige är minst sagt allvarlig och det är bråttom att nu få till stånd ett kraftfullt politiskt lappkast. Landet är i desperat behov av ett helt nytt tänk när det handlar om problembeskrivningar och nödvändiga åtgärder.

Min personliga bedömning och uppfattning blir, avslutningsvis, att riksdagsvalet i september kommer vara den verkliga vattendelaren för Sverige. Det är mer än nödvändigt att konstellationen M-KD-SD erövrar majoriteten i parlamentet. Ytterligare fyra år med en politisk inriktning som den nu rådande sedan minst sju år tillbaka vore en katastrof för landet.

Gunnar Bergström

(Gunnar Bergström är civilekonom och samhällsdebattör)


Nyhetsbyrån – Nota Bene behövs i ett mediebrus och nyhetsflöde som alltmer kommit att präglas av värderingar och känslor. Vi har skapat NB för att göra urvalet av nyheter på sådana områden som är viktiga för samhällets uppbyggnad och fortlevnad.

Chefredaktör: Christopher Jarnvall
Ansvarig utgivare: Christopher Jarnvall
Kontakt: christopher@jarnvall.se
Curiositas AB © 2021